Carmen Blanco Valer: "Omställningen får inte belasta de som redan har det tufft"

Vad är din främsta drivkraft i ditt arbete?
– Vetskapen att vi är många i nord och syd som på olika nivåer arbetar ihärdigt för klimaträttvisa. Särskilt inspireras jag av kvinnornas engagemang och identifiering med mark, vatten, biologisk mångfald, frön et cetera – men också av kreativiteten som blommar fram då och då i denna rörelse. Kreativitet appellerar inte bara till vårt förnuft utan även till våra känslor och kroppar, därför finns det större chans att den stannar kvar längre än bara det vi läst eller hört.

Hur började ditt engagemang i den här frågan?
– Jag har urfolksrötter, så jag blev socialiserad i ett samhälle där man anser att människor har starka band till naturen och alla andra naturvarelser som finns i den – vilket i sig innebär ett stort ansvar. Väl i Sverige började jag engagera mig i miljöfrågor i början på 1980-talet i och med kärnkraftsomröstningen. Men klimatfrågan som sådan blev jag inte engagerad i förrän i början av 2000-talet, då jag var i Latinamerika och hörde vittnesmål från småbrukare och urfolk som oroade sig för tecken i deras naturomgivning som pekade på allt inte stod rätt till med vår gemensamma moder jord. Sedan tog jag till mig vetenskapens och civilsamhällets förklaringar till det som höll på att hända.

Vad skulle du vilja uppmärksamma oss andra på inom klimatfrågan?
– Vikten av att inte glömma rättviseaspekterna. Med rättvisa menar jag globalt, gentemot de världsdelar som åsamkat mindre klimatavtryck men som drabbas värst idag. Men jag tänker också på rättvisa inom landets gränser, vilket innebär att även klimatåtgärder i Sverige måste ta hänsyn till att våra klimatavtryck varierar beroende på klyftor som baseras på kön, klass och rasism. Det vill säga – när vi med fasa konstaterar att Sverige konsumerar som om vi hade fyra planeter måste vi även komma ihåg att alla svenskar inte konsumerar lika mycket. Det finns de inom Sverige som har svårt att överhuvudtaget få pengarna att räcka till månadsslutet, som sällan har råd att åka på semester eller har lantställe, att det finns de som inte heller skulle ha råd att odla eget  och så vidare. Detta innebär att klimatåtgärder och omställningen måste vara differentierad och inte belasta de som redan har det tufft mer.

Hur kan vi andra hjälpa dig i det du gör?
– Klimatfrågan är för allvarlig för att bara låta en liten grupp driva den. Vi måste blir fler ur alla kön, alla samhällsklasser och alla bakgrunder som engagerar oss i den. Jag tror inte på individuella lösningar, utan jag tror att det är bara tillsammans vi kan påverka makthavarna att inse allvaret i det hela. Och för att göra det behövs mer folkbildning. Jag är folkbildare, så alla kan hjälpa mig och andra folkbildare att nå brett med våra kurser, studiecirklar et cetera som handlar om en rättvis omställning, naturens rättigheter, feminism och miljörättvisa.

Ni kan även stötta de initiativ som den breda klimatrörelsen tar, synliggöra dem och uppmana fler att delta i dem. Men även detta som ni i Klimatklubben har gjort är bra, det vill säga att synliggöra det som några gjort så att vi får ny kraft att fortsätta. Synliggör även det som görs kollektivt, men som ofta förblir anonymt – exempelvis det som Rebellmammorna gör. Det når väldigt många som kanske tar sina första stapplande aktiviststeg. Sammanfattningsvis – synliggör och uppmärksamma de kollektiva insatserna, inte bara individernas.

Klimatklubben har skapat den här listan för att lyfta att klimatfrågan i allra högsta grad också är en jämställdhetsfråga. Hur upplever du det?
– Det var kvinnorna i den globala syd som fick mig att förstå hur försvaret av naturen och försvaret av de egna kropparna går hand i hand. Ekofeminister från det globala syd och nord har grundligt analyserat den dominanslogik som finns bakom både att våldföra sig på moder jord och att våldföra sig på kvinnor och icke-binära. Samma logik finns också bakom att kolonialt våldföra sig på andras territorier – och rättfärdiga det med rasistiska argument.

Jag är folkhögskolelärare, bland annat för en kurs om feminism och globalt miljörättvisa – en kurs som växte fram utifrån insikten att dessa två rättvisefrågor gick parallella spår. Å ena sidan fanns feminister som fokuserade främst på social rättvisa med fokus på klyftor mellan könen och sexuella identiteter, men som missade miljö- och klimataspekter. Å andra sidan fanns miljö- och klimatrörelsen som ofta missade klyftorna baserade på brist på jämställdhet. Exempelvis att fler kvinnor åker med kollektivtrafik, att de sorterar sopor i större utsträckning än män. Globalt missade ofta miljö- och klimatrörelsen även att det till stor del är kvinnor som föder världen, eftersom det är de som arbetar inom småjordbruket medan män migrerar i större utsträckning till industriarbeten. Eller att det är i större grad kvinnor som lider vid brist på vatten eftersom det är de som bär vatten för att laga mat eller tvätta kläder. Eller att det är de som i samband med klimatkatastrofer som torka eller översvämningar tar hand om barn, gamla och sjuka och hellre avstår från att äta själva eller rädda sig själva för att rädda andra. Och inte minst att det är kvinnor som när samhället hamnar i kris på grund av naturkatastrofer även riskerar att drabbas av sexuellt våld.

Därför måste klimatarbetet se klimatet lika mycket som en samhällsfråga och därmed se de befintliga klyftor som finns i dagens samhälle – oavsett om de grundas på kön, klass eller ras.

Vilken annan kvinna inspireras du av i ditt klimatarbete?
– Det är många kvinnor som jag inspireras av. Urfolkssystrar som står emot både miljöhot, patriarkat, fattigdom och rasism. De står ofta i första ledet tillsammans med småbrukarkvinnor och försvarar LIVET, det vill säga regnskogar, frön, laguner, älvar, våtmarker, renbetesmarker. Ofta med sin säkerhet och sitt liv som insats. Men jag inspireras även av Rebellmammor där kvinnor som sällan eller aldrig tidigare engagerat sig eller försökt påverka nu sitter och sjunger i regn och snö – även de för att försvara LIVET.

Vad ser du mest fram emot i framtidens samhälle – efter omställningen?
– Jag ser fram emot en rättvis omställning där vare sig naturen eller människor kuvas och alla arbetar efter förmåga och alla får sina behov tillfredsställda.

Och slutligen – vad vill du skicka med till Klimatklubbens följare?
– Jag vill att ert klimatengagemang ska involvera hela er. Det betyder att för att rädda klimatet behöver vi involvera oss med kroppen, känslor, intellekt och kreativitet och därmed även utmana separationen mellan oss och naturen som lett till denna kris.

Se hela listan över Sveriges 52 främsta klimatkvinnor – och inspireras! Klimatklubben lanserade listan i samband med Internationella kvinnodagen den 8 mars