Hej Anna-Karin Ris, Du är kock på Almarevägens förskola i Järfälla, som utsågs till Årets Förskolekök i White Guide junior 2022 tack vare ditt hållarbetsarbete i @almarekoket. Vad är det egentligen du gör?
– Alla vi som blir nominerade till priset gör mer eller mindre samma typ av arbete kring måltidspedagogik, odlingar och hur vi arbetar hållbart, men det jag gör som ingen annan gör är att jag tagit in magi och fantasi i köket. Jag har till exempel en ”frysdrake”, Rimfrost, i frysrummet som lockar barnen att våga komma ut i köket och titta. Hon är så klart osynlig, men man kan se röken när dörren öppnas och höra hur hon puffar, och så finns det drakfjäll på golvet – som jag klippt ur blåsilvrigt tyg – som barnen får plocka.

Jag har också en musrestaurang i matsalen där kockmusen Ratita har en restaurang med en massa mat, frukt, grönsaker och tårtor som jag gör av fimolera, och barnen vet att när de går hem öppnar hon sin restaurang och allt kommer till liv. Syftet är att kommunicera hållbarhet med barnen, så kockmusen skriver brev till barnen med frågor som ”vad betyder det när man säger vegetarisk mat?” eller ”hur ska jag göra för att få mina gäster att äta mer grönsaker?”. Barnen får sen diskutera frågorna med pedagogerna och komma fram till svaren som lämnas i musrestaurangen. Hon har så klart både halloweenpynt, kräftskiva och julfest också, och serverar samma mat som barnen äter fast i miniformat.

Jag har också ordnat ett litet bibliotek i matsalen och spel om måltidspedagogik, lite pussel och sånt så att de som äter långsammare kan äta klart i lugn och ro utan att stressas av att de som blir klara först blir rastlösa. Vi har fått ner matsvinnet tack vare detta.

Maten du lagar har också högst procent ekologiska råvaror och lägst koldioxidavtryck av alla enheter i Järfälla kommun – kan alla jobba så, eller kräver det att kommunen har ekonomi att satsa?
– Tack vare att jag endast serverar kött en dag i veckan (förutom blodpuddingen som jag bakar själv) och då oftast KRAV-kyckling, fisk en dag och vegetariskt tre dagar i veckan hålls kostnaderna nere. Jag planerar också matsedeln utifrån att kunna återanvända mat som eventuellt blir över från en annan rätt, och på så vis får jag inte bara ekonomin att gå ihop utan ligger faktiskt rätt mycket under min budget.

Att jag jobbar svinnsmart sparar förstås också mycket pengar. Jag kokar egen buljong på skalrester och bakar det mesta brödet själv där jag använder grötrester, soppa, grönsaker och annat som är kvar från lunchen. Jag väger matsvinnet varje dag sedan ett par år tillbaka, och ligger på ett snitt på 20-30 gram per person och lunch per dag – det motsvarar ungefär en halv potatis. Även det gör så klart att pengarna räcker längre.

Alla kommuner kan jobba så här, det krävs bara att man vågar sticka ut hakan och minska på köttet – vilket tyvärr är en väldigt känslig fråga. Det finns oerhört mycket motstånd i bland annat sociala medier kring detta, och väldigt mycket okunskap. Även inom politiken är kunskapen sorgligt dålig när det handlar om mat och hållbarhet.

Hur har du gjort för att utveckla maten på din förskola i den här riktningen? 
– Jag har jobbat som måltidsbiträde på skolan i närheten i 16 år, och fick aldrig göra något som var det minsta hållbart eller inspirerande. Så när jag fick chansen att starta upp den här förskolan som öppnade 2019 tog jag den direkt. Jag hade min vision klar att jag ville jobba mer hållbart, gå emot den negativa strömmen och istället få barnen att se vegomat som något alldeles självklart. På så vis kan jag också påverka vårdnadshavarna och deras omgivning – många ringar på vattnet.
Det har faktiskt gått alldeles lysande!

Det har så klart hjälpt att jag vann priset och det blev också en bekräftelse på att det jag gör är riktigt bra, men det viktigaste för mig har varit att bygga upp ett nätverk av likasinnade. Bland mina följare på Instagram nu finns bland andra Paul Svensson, Erik Videgård och Jessie Sommarström, som är min idol inom hållbar matlagning. För mig är det viktigt att inte bara ha ett nätverk av förskolekockar utan även bland de som jobbar i framkant i restaurangbranschen.

Tror du att det du gör i förskoleköket också kan appliceras på andra kök i offentlig sektor, som skolor och äldreboenden till exempel? 

– Självklart kan man jobba så här oavsett verksamhet. Inom äldreomsorgen kan man också arbeta med måltidspedagogik, och då framför allt fokusera på Sapere-metoden som handlar om att arbeta med våra sinnen. Matminnen kopplade till smak och till exempel musik kan plocka fram mycket positivt hos våra äldre.

Det som krävs är chefer/ledning som är intresserade, insatta och som förstår att bra mat och matglädje handlar om så mycket mer än bara det vi stoppar i munnen. Det kräver också att man har ett bra samarbete med pedagogerna, särskilt när det är förskola och lågstadiet. Det krävs att man kan avsätta tid till annat än bara maten, liksom.

Finns det något alla föräldrar till barn i förskoleåldern kan göra för att påverka en hållbar utveckling när det gäller barnens mat?

– Att man är öppen och positivt inställd till de omställningar som görs i flera av våra kommuner. Att man inte pratar negativt hemma om vegomat, utan litar på att skolan/ förskolan kan sin sak och vet vad de gör.

Min filosofi är att jag fattar att många inte är redo för att ställa om, och kanske inte ens vill dra ner på köttet eller tycker det är för dyrt med ekologisk mat. Det är då svårt att tvinga på folk detta, men om de ändå kan se att deras barn får hållbar, god, vällagad, näringsriktig och ekologisk – det vill säga giftfri – mat under dagarna, så kan de säkert så småningom se fördelarna och våga testa lite hemma också. När våra femåringar slutar för att gå vidare till skolan så får de med sig en ”kokbok” med favoritrecepten från mi, och den växer för varje år. Jag får mycket positiv respons på den!

Det förstår vi, så fin idé! Vad händer härnäst?
– Jag hoppas att vi äntligen till våren ska kunna komma igång med våra odlingar som jag väntat på i tre år nu. Jag är trädgårdsutbildad i botten, så att odla har alltid legat mig varmt om hjärtat. Under tiden så odlar vi hydroponiskt i köket och barnen får vara med och så fröer och följa hur det växer. Efter några veckor skördar vi och äter!