Lisa Röstlund: "Journalistiken har hittills misslyckats"
Lisa Röstlund är grävande journalist på DN och författare av boken Skogslandet som granskar skogslandet Sverige och konflikterna som finns kring synen på skogen och dess roll i samhället. Lisa Röstlund är med på Klimatklubbens lista över Sveriges 52 främsta kvinnor.
Vad är din främsta drivkraft i ditt arbete?
– Att granska den ekonomiska och politiska makten – det är ju den viktigaste grunden i all journalistik. Nu är det mot fonden av jordens två parallella kriser: den katastrofala förlusten av biologisk mångfald och klimatkrisen. Allt fortsätter åt helt fel håll, trots alla löften. Andra kriser: krig, förtryck och svält, pågår parallellt, men det får inte göra att vi glömmer den stora bilden – allt hänger ju ihop. Journalistiken har hittills misslyckats med att verkligen beskriva den här verkligheten och ställa makthavare till svars utifrån den, och jag försöker ha det i bakhuvudet, mitt ansvar i det här.
Hur började ditt engagemang i den här frågan?
– Det började redan som liten. Min pappa är naturintresserad och lärde mig se grunden, hur allt hänger ihop i en fin väv. Att vi ska vara ödmjuka inför den väven, där vi ingår.
Vad skulle du vilja uppmärksamma oss andra på inom klimatfrågan?
– Jag tänker att alla har en plattform, i vilket sammanhang man än befinner sig. Och att alla kan bidra till att ta till sig och sprida kunskap, diskussioner och engagemang utifrån där man är.
Hur kan vi andra hjälpa dig i det du gör?
– Som journalist tar jag gärna emot tips på olika specifika saker som bör lyftas. Utan källor, inga – eller knappt några – granskningar.
Klimatklubben har skapat den här listan för att lyfta att klimatfrågan i allra högsta grad också är en jämställdhetsfråga. Hur upplever du det?
– Det är väldigt relevant, inte bara ur ett könsperspektiv. De främsta utsläpparna är ju de rikaste männen, och de som drabbas hårdast är de fattigaste i Globala syd. Omställningen till en hållbar värld kräver omfördelning av resurserna och helt nya normer och perspektiv.
Vilken annan kvinna inspireras du av i ditt klimatarbete?
– Min kollega Alexandra Urisman Otto. Det kan vara riktigt jobbigt att jobba med de här frågorna, som ju handlar om att i grunden, i vårt fall journalistiskt, nagelfara hela vårt system, även den så kallade gröna omställningen. Det är i många sammanhang man då tvingas vara en som skapar dålig stämning, vilket är vårt jobb, men det kan vara väldigt socialt påfrestande. Men hon har ett rättspatos som är obevekligt. Hon står pall, som en fyrbåk.
Vad ser du mest fram emot i framtidens samhälle – efter omställningen?
– Jag personligen tror att många av oss i den rikaste delen av världen skulle må bättre av att inte ha den här oändliga buffén av materiella möjligheter. Jag tror många av oss har förlorat oss i den och tappat kontakten med marken, med vad som egentligen betyder något, vad vi mår bra av. Sammanhang, relationer, att känna oss betydelsefulla. Jag tror verkligen att många skulle må psykiskt och fysiskt bättre av att leva mer hållbart.
Och slutligen – vad vill du skicka med till Klimatklubbens följare?
– Oj, vad svårt. Kritiskt tänkande och kurage.
Foto: Gabriel Liljevall
Uppskattar du Klimatklubbens arbete?
Stötta oss genom att swisha en gåva eller bli medlem!
Tack för att du bidrar till att vi kan påverka, sprida fakta, inspirera, pressa på, samverka och ge stöd åt våra många, grymma lokalklubbar runt om i landet.
Tillsammans gör vi skillnad!