augusti 14, 2022

AXEL ERIKSSON UNGDOMSREPRESENTANT TILL FN:S KLIMATKONVENTION UNFCCC

Axel Eriksson har blivit vald till ungdomsrepresentant till FN:s klimatkonvention UNFCCC. Vad innebär det och får ungdomar göra sin röst hörd? 

Hej Axel Eriksson! Du har valts till ungdomsrepresentant till FN:s klimatkonvention UNFCCC, hur känns det?

– Det känns jättekul, det var något jag velat länge. Det passar mig bra för jag var även på plats på COP26 i Glasgow. Då var jag observatör från civilsamhället, så det var en ganska annorlunda roll. Till det här uppdraget väljer LSU, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, varje år en person. Jag nominerades av Fältbiologerna som är medlemsorganisation i LSU. Det är alltid två ungdomsrepresentanter och mandatet är på två år.

Vad innebär uppdraget rent konkret? 

– I min roll har jag två huvudsakliga uppdrag, det ena är att jag ska framföra ungas åsikter till den svenska delegationen och det andra är att rapportera tillbaka till det unga civilsamhället om vad som händer på FN:s klimattoppmöten och på klimatfronten i FN. Mellan mötena kommer jag och Amanda Björksell, som är den andra ungdomsrepresentanten, att fråga unga vad de tycker i frågor som kommer att diskuteras inom UNFCCC. Med det som grund tar vi fram så kallade ”red lines”, det vill säga ett antal krav som säger: Såhär långt kan det unga civilsamhället i Sverige sträcka sig, det här är det minsta Sveriges delegation behöver stå för. 

 Vad är dina förväntningar på ditt nya uppdrag och vad hoppas du kunna bidra med? 

– Jag vill på ett tydligt sätt kunna förmedla vad unga i Sverige tycker. Sen kan jag inte förmedla allas åsikter, men jag hoppas kunna representera en så stor del som möjligt av det svenska unga civilsamhället. Mer konkret hoppas jag kunna vara med i paneler, på att förstå förhandlingar och kunna reagera, och i allmänhet att jag ska kunna bidra till att unga inkluderas i högre grad på ett meningsfullt sätt.

Hur har din upplevelse hittills varit av de här mötena?

– Dels är det extremt stelt. Alla parter tackar alla andra för deras jobb och framstår som väldigt artiga. Språket som används är inte särskilt tydligt, orden väljs så att man utan att ljuga lätt ska kunna dölja små detaljer som andra länder kanske inte stödjer. Sen används ett väldigt beräknat språk för att framföra vad man står för. Olika länder gör det på olika sätt. Många sårbara länder spelar på känsloargument och säger att ”vi är väldigt besvikna över hur den här processen går”, medan andra länder formulerar sig mer invecklat och sakligt. Oavsett vilket land det gäller är det ofta svårt att förstå vad de egentligen vill. Det är sällan ett land säger vad de inte vill göra, man säger istället vad man vill prioritera. 

Finns det något du oroar dig för inför uppdraget som ungdomsrepresentant?

– Ja, att jag på något sätt bryter mot mina värderingar, eller gör något misstag som jag inte står för. Exempelvis att jag skulle råka uttala mig på ett olämpligt sätt eller berätta någon annans narrativ åt den. Det tycker jag är viktigt att undvika. Jag kan bara tala utifrån mig själv och det underlag jag har, men om det är någon annan som har bättre insyn då är det den personen som ska tala. Jag tar mitt uppdrag på väldigt stort allvar och om jag säger att jag representerar Sveriges unga, då får jag se till att jag verkligen har grund för det jag säger. Sen finns det farhågor för att bli utsatt för ”youth washing” eller att inte ha inflytande över processen på det sätt jag vill, eller å andra sidan att jag har inflytande men inte kommer förberedd.

Du har också i sommar varit på klimatkonferensen SB56 i Bonn. Vad gjorde du där?

– Det mötet är som en förberedelse inför COP27, nästa klimattoppmöte som kommer att vara i Egypten. Under konferensen diskuterades många parallella spår, bland annat hur skador och förluster på grund av klimatförändringarna ska finansieras och frågor kring klimatanpassning, hur länder kan anpassa sig till ett oundvikligen förändrat klimat. 

Tyckte du att man lyssnade ordentligt på er ungdomsrepresentanter under mötet?

– Jag tycker att den svenska delegationen är bra på det. Tidigt i mitt uppdrag klargjorde vi vilka förväntningar vi representanter och delegationen har på varandra. Mycket handlar om att vara öppna med åsikter och varför delegationen i vissa fall inte följer samma linje som civilsamhället. En tumregel delegationen har är att om våra meningar skiljer sig åt ska de kunna förklara varför. Ofta avsätts tid i agendan för att vi unga ska ge våra inspel. Jag upplever inte heller att vi får en särställning gentemot resten av delegationen utan vi behandlas som en del av den. Överlag går det mot mer och mer ungdomsinkludering på många ställen, men tyvärr är det också många fina ord om att ”vi står för att unga ska inkluderas men just nu har vi inte resurser att ha unga aktivt involverade i vårt lands arbete i UNFCCC”.

Slutligen, varför gör du det här? 

– Jag har alltid brytt mig om klimat, miljö och djurrätt. Men mitt klimatengagemang började 2020 när jag kom till en punkt när jag kände att jag verkligen ville agera. Sen dess har jag insett att jag vill bidra till systemförändring. Jag vill jag engagera mig politiskt, på ett sätt så att jag når ut till dem som fattar beslut snarare än till individer. Med den bakgrunden sökte jag mig till det här uppdraget, för att se

Text: Lovis Aaröe

Uppskattar du Klimatklubbens arbete?

Stötta oss genom att swisha en gåva eller bli medlem!

Tack för att du bidrar till att vi kan påverka, sprida fakta, inspirera, pressa på, samverka och ge stöd åt våra många, grymma lokalklubbar runt om i landet.

Tillsammans gör vi skillnad!