Hej Agatino, det verkar, för en okunnig, vara ett otroligt stort och komplicerat område du forskar på. Vad är målet med din forskning, om du skulle förklara det för någon som inte varit i kontakt med ditt område tidigare?
Arkitektur är det kunskapsområde som formar miljön vi lever och arbetar i. Små, medelstora och stora städer är motorerna i vår ekonomi men, om de är väl utformade, är de också platser för att möta andra människor och skapa ett bättre samhälle. Jag tror att arkitekturforskning är oumbärlig för att förbättra människors vardag. Genomtänkt design bevarar kulturarvet, förbättrar tillgängligheten för alla och inspirerar till kreativitet och innovation. Väl utformade utrymmen bidrar i slutändan till en högre livskvalitet och ett mer sammanhållet, hållbart och välmående samhälle.

Du har också forskat explicit på solenergi och hur solsystem kan integreras i städer och hur det påverkar den “termiska komforten”? Vad betyder ”termisk komfort” och hur påverkar det våra framtida städer?
För att uppfylla Agenda 2030 och Parisavtalet behöver vi avkarbonisera våra städer. Detta innebär att vi måste vara mer effektiva (förbruka mindre energi, slösa mindre material, återanvända, etc.), men vi måste också använda förnybara resurser som solen. Att integrera solceller i befintliga byggnader och stadsområden medför vissa problem, såsom termisk komfort. Termisk komfort är den känsla av välbefinnande som människor upplever i ett visst utrymme, påverkad av olika parametrar som temperatur, luftfuktighet, luftkvalitet och isolering. För närvarande har offentliga platser i Sverige flera komfortrelaterade problem eftersom stadsområden kanske inte är utformade för att skydda mot kalla vindar eller inte tar hänsyn till solens tillgång. Om solpaneler i framtiden installeras ”överallt” är frågan hur de kommer att påverka vår uppfattning om offentliga utrymmen ur ett termiskt perspektiv. Kommer vi att ha mer eller mindre bekväma utrymmen?

Din senaste publicerade forskning riktade in sig på förnybar elproduktion, att det förmodligen kommer att innebära att elproduktionen kommer närmare slutanvändaren i städer och hur det kan designas och integreras för att bidra till en mer demokratisk och hållbar stadsplanering. Hur har man kommit fram till att det förmodligen kommer att bli mer småskaligt när det kommer till elproduktion? Vad kom ni fram till kring demokrati och hållbarhet när det gäller design av denna småskaliga elproduktion?
I framtiden, om vi vill bromsa klimatförändringarna, måste vi producera 100% av vår elektricitet från förnybara källor (vattenkraft, vind, sol, etc.). Om vi fokuserar på solceller, har vi redan idag en blandning av storskaliga solparker utanför staden och småskaliga solcellsinstallationer spridda runt staden (på tak, fasader, busshållplatser, etc.). Framtiden kommer att se en kombination av stora och små solcellsinstallationer. Små solcellsinstallationer är viktiga för familjers dagliga elförbrukning, vilket gör dem till prosumenter (personer som både producerar och konsumerar sin elektricitet). Inte alla kan vara prosumenter, men i framtiden kommer fler och fler användare vilja producera sin egen elektricitet eftersom det är billigare, av politiska skäl eller som en investering för att sälja överskottet till nätet.

Om vi vill ha ett framtida samhälle av ansvarsfulla prosumenter, måste vi förstå de viktigaste behoven, bekymren och utmaningarna som människor står inför när det gäller elförbrukning och produktion. Det finns inga toppstyrda lösningar som fungerar för alla; istället behöver vi skräddarsydda arrangemang som samutformas med individuella användare eller energigemenskaper (en gemenskap av invånare som beslutar att samla sina resurser och infrastruktur för att producera elektricitet för sin egen konsumtion). Arkitekturforskning är mycket hjälpsam i denna användar-/samhällsutmaning eftersom vi kan använda design thinking och deltagande arkitekturmetoder för att utnyttja människors individuella kreativitet för att lösa vardagliga energi-, samhälls- och stadsfrågor.

Vad betyder smart stadsplanering i arktiska miljöer, ett annat område du forskat på?
Jag har arbetat i Norrbotten sedan 2014, och under de senaste 10 åren har jag lärt mig att norr har många intressanta frågor för arkitekter och stadsplanerare. Under de senaste åren har jag och min grupp fokuserat på de förändringar som sker i Arktis ur ett samhälls-, stads- och byperspektiv. Jag tror att svenska Arktis fungerar som ett laboratorium för framtidens samhälle, eftersom det sammanfattar frågor relaterade till industriell omställning och toppmodernisering, markanvändningskonflikter, rik och mångsidig kulturarv, befolkningsminskning och utmaningen att skapa städer som är attraktiva, hållbara och rättvisa för alla. På många sätt tror jag att om vi vill förbättra vårt samhälle måste vi studera vad som händer i dess periferi, på platser som Arktis, men också i Italiens inre områden (som jag gjorde under min doktorandtid) för att förstå goda och dåliga metoder och utveckla lösningar som har samhället och naturen i centrum.

Utifrån ditt forskningsområde, vad skulle du säga är det viktigaste i klimatomställningen? Vad kan var och en göra för att bidra till en omställning?
Utifrån min erfarenhet kan jag se att vi redan idag har många tekniska lösningar för att bli mer hållbara och hjälpa vårt samhälle att övergå till ett mer ansvarsfullt sätt att hantera planetens resursgränser. Problemet är att i demokratiska samhällen, och inte bara där, kan de flesta av dessa lösningar inte implementeras uppifrån och ner; de behöver samhällets breda deltagande i deras utveckling och genomförande. Forskningsämnen som arkitektur, som befinner sig mellan humaniora, samhällsvetenskap och teknik, kan spela en stor roll i att utveckla och implementera en myriad av hållbara lösningar som kan passa alla geografiska, sociala och ekonomiska sammanhang. Beslutsfattare inom den offentliga och privata sektorn måste vakna upp och förstå att de miljarder kronor de investerar i tekniska lösningar kan vara bortkastade om samhället inte är involverat från början i deras utveckling. I detta avseende kan arkitektur, med sitt återkommande och designorienterade sätt att undersöka problem, vara en resurs för att överbrygga expert- och lekmannakunskap för att utveckla rättvisare lösningar för klimatövergången.