Vad innebär det att forska på naturresurser och hållbar utveckling? Vad gör du?
Naturresurser och hållbar utveckling är ett brett forskningsområde som täcker alltifrån biodiversitet till klimat på både global och lokal nivå. Min forskning fokuserar på attityder till klimatpolitik. Det vill säga hur individer uppfattar och reagerar på olika styrmedel och varför. Mer specifikt forskar jag på attityder till hårdare typer av styrmedel som söker minska individers utsläpp. Detta innefattar både åtgärder som sätter direkta begränsningar som ransonering och åtgärder som skapar incitament som skatter.

Du har lett en studie om ransonering som genomfördes bland 9000 personer i Brasilien, Indien, Tyskland, Sydafrika och USA. Berätta om den och slutsatserna ni drog från intervjuerna.
Forskning på allmänhetens acceptans för klimatpolitiska styrmedel har växt snabbt på senare år, men fokuserar främst på marknadsbaserade styrmedel och framförallt koldioxidskatter, trots att det finns många verktyg i politikens verktygslåda. I vår studie undersökte vi attityder till andra typer av hårda styrmedel (ransonering) och jämförde dessa med attityder till mer studerade styrmedel (skatter). I studien jämför vi acceptansen för ransonering av bränsle och mat med hög klimatpåverkan (t.ex. kött) med skatt på samma varor.

Den övergripande slutsatsen från studien är att acceptansen för ransonering av bränsle och kött är högre än förväntat. Acceptansen för bränsleransonering är jämförbar med acceptansen för bränsleskatt i alla länder. För kött var acceptansen högre för skatter jämfört med ransonering. Det är dock stora skillnader mellan länderna. Nästan 50% av respondenterna i Indien och Sydafrika svarade att bränsleransonering är ett bra eller mycket bra förslag. Den motsvarande andelen i USA och Tyskland är 29%, med Brasilien däremellan.

Vi undersökte också vilka delar av allmänheten som är mest positiva till ransonering. I linje med tidigare forskning ser vi att de som är oroliga för klimatförändringen är mer benägna att acceptera styrmedlet. Även unga och mer utbildade personer är mer positiva, samtidigt som de som äter kött och kör bil dagligen är mest negativa till styrmedlet.

Var resultaten överraskande för er som forskar inom området?
Det var dem! Vi hade förväntat oss att fler skulle motsätta sig ransonering och tydligare skillnader i attityder mellan ransonering och skatt. Till exempel i Tyskland var fler starkt emot bränsleskatt jämfört med bränsleransonering. Även om vi från tidigare studier vet att allmänheten tenderar att ogilla styrmedel som skapar finansiella kostnader (skatter) så vet vi också att allmänheten inte uppskattar styrmedel som begränsar beteenden (ransonering). Trots att ransonering skulle innebära stora inskränkningar i folks vardag verkar en del tycka att det är ett bra eller till och med mycket bra förslag.

Ransonering av en vara skulle vara en gräns för hur mycket varje person får köpa, stämmer det? Har ni i studien definierat några konkreta gränser för ransoneringen, som de som intervjuades fick ta ställning till? Eller har ni data på var gränserna borde gå?
Det stämmer. En ransonering skulle kunna innebära att varje person får köpa exempelvis 350 gram kött i veckan, vilket skulle vara i linje med de uppdaterade nordiska näringsrekommendationerna.

I studien definierade vi inte någon konkret gräns, eftersom detta är den första storskaliga studie på ransonering. Vi ville undersöka principen om ransonering och om det överhuvudtaget är värt att forska på det. Är det överhuvudtaget ett tänkbart alternativ ur allmänhetens perspektiv? Våra resultat pekar på att det finns skäl att studera ransonering. Inte minst som ett alternativ om andra åtgärder fortsätter misslyckas med att minska utsläppen.

Man kan tänka sig att acceptansen skulle vara lägre om den tilldelade ransonen är mycket lägre än individers nuvarande konsumtion, men detsamma torde även gälla för en hög skatt. Detta återstår för framtida forskning att utröna hur gränserna påverkar acceptansen.

Du har i en intervju sagt att det krävs mer analys och forskning kring attityder och hur ransonering som styrmedel kan utformas. Varför krävs det mer forskning, det finns ju redan länder som ransonerar vatten, är det inte bara att göra?
Ransonering används i akuta situationer, som vid vatten- eller energibrist, men om det skulle användas för att minska utsläpp långsiktigt krävs mer omfattande design och genomförbarhetsanalys. Det finns många frågor kvar att besvara vad gäller dess politiska genomförbarhet. Vad skulle kostnaden bli? Hur passar det in med existerande styrmedel? Är det juridiskt möjligt att införa ett ransoneringssystem? Bör individer kunna handla med sina ransoner? Hur påverkar det producenter och företag? Hur effektivt och rättvist är det jämfört med andra styrmedel, som skatter?

I länder med välfungerande skattesystem kan skatter vara enklare och mer kostnadseffektiva att genomföra. Många frågor återstår innan ett ransoneringsstyrmedel kan införas. Dessutom är det en sak att svara jakande i en enkät och en annan att stötta styrmedlet i praktiken.

Hur gjorde ni urvalet av länder och personer som ingår i studien?
Vi valde fem stora länder från olika kontinenter för att få ett brett perspektiv på skillnader i acceptans. Tidigare forskning har mestadels fokuserat på rika demokratier i Europa och Nordamerika, och vi vet rätt mycket om allmänhetens attityder i dessa länder, men mycket mindre om attityder i andra. Vi ville inkludera fler länder med olika ekonomiska och sociala förutsättningar.

Personer valdes för att spegla allmänheten i de respektive länderna vad gäller kön, utbildning, inkomst och bostadsort. Urvalet är dock inte helt representativt och resultaten bör därför inte ses som representativt för vad allmänheten tycker. Även om det vore önskvärt med ett perfekt representativt urval ger studien ändå insikter om hur ransonering kan tas emot.

Du har nämnt kött och bränsle som varor som skulle kunna ransoneras. Vilka varor utöver dem ser du som rimliga att ransonera?
Att ransonera flygbiljetter tror jag personligen är ett realistiskt alternativ. Det är ju en liten del av världens befolkning som flyger regelbundet, men de som gör det flyger ofta. Både ur ett rättvise- och klimatperspektiv skulle nog flygransonering anses vara rimligt. Vi behöver ju inte nödvändigtvis den där weekendresan till London under höstlovet.

Hur bör urvalet av ransoneringsvaror göras?
Urvalet bör baseras på vilka varor och aktiviteter som har störst klimatpåverkan, men även på vilka sociala och ekonomiska konsekvenser det skulle få. Å ena sidan vet vi vilka varor och tjänster som genererar mest utsläpp, det handlar om att minska konsumtionen av kött, köra mindre bil och flyga mindre. Så enkelt är det.

Å andra sidan skulle en begränsning av exempelvis drivmedel för personlig transport kunna få oönskade konsekvenser för vissa individer, exempelvis folk på landsbygd som är beroende av sin bil i vardagen. En minskad konsumtion av kött skulle dock vara önskvärt både för klimatet och folkhälsan i många rika länder. Samtidigt kan andra styrmedel, som skatter, vara mer kostnadseffektiva och åtnjuta högre stöd bland allmänheten. Så det tråkiga svaret är att det beror på vilka andra styrmedel som finns tillgängliga och vilket styrmedel som är mest effektivt, implementerbart och acceptabelt.

Vad ser du för risker med att införa ransonering på varor?
Jag föredrar att prata om nackdelar snarare än risker när jag diskuterar styrmedel. Det finns flera nackdelar med ransonering. Förmodligen skulle ransonering vara kostsammare att administrera än skatter och andra åtgärder. Man måste kunna spåra vad varje individ konsumerar, och ett ransoneringssystem skulle nog kräva mer administration. Många skulle nog uppleva det som en begränsning av friheten, men detsamma gäller för skatter som höjer priser och gör vissa varor och aktiviteter mindre tillgängliga.

Vi såg i vår studie att många föredrar skatter framför ransonering, så skatter kan vara en enklare väg framåt om politiker vill minska konsumtionen av vissa varor. Samtidigt visar vår studie att ransonering är ett förvånansvärt accepterat alternativ.