Hej Maja Alskog Bredberg, som är trädgårdsmästare och författare till boken ”Till växten” som kritiskt granskar vår matproduktion. Vad tycker du om valet av Årets medvetna julklapp 2024: fröpåsen?
– Jag blev så glad när jag hörde om detta! Att ge frön är den bästa gåvan, och om man inte är övertygad så kan man tänka på att det är en gåva som människor givit och delat med varandra i runt 12 000 år, minst. Det är en lite svindlade tanke att fröna som vi ger i julklapp i år är sammanflätade i samma länk av frögåvor som skett varje säsong under alla de tusentals åren, men så är det faktiskt. Och något ännu ballare: att vi ger fröpåse i julklapp i år möjliggör också att man i framtiden kommer kunna ge och dela frön med varandra.

Julklappen är ju fröpåsen, men är det några fröer man ska se upp med? Vilken typ av fröer ska man välja, och finns det några fallgropar att se upp med?
– Ja, det är det faktiskt. Det finns tre saker man kan tänka på. Precis som allt annat som vi konsumerar så finns det stora skillnader i kvalitet, egenskaper och hur produktionen har sett ut:

1. HUR HAR FRÖNA PRODUCERATS? För det är ju en fröproduktion som skett för att ta fram de frön som vi köper i butik. De billigaste fröna, och de som inte är ekologiska, kan man utgå ifrån har odlats under tveksamma förhållanden – med besprutning som sabbar miljön i de länder där fröodlingarna ligger och med fattiga arbetare som utnyttjas och utsätts för risken med kemikalier i odlingen. Just inom fröodling finns dokumenterat att det är kvinnor och barn som exploateras som arbetare. Är fröna för billiga i butiken, så är det anledningen.
2. ÄR DET FRIA FRÖER? Frön är ju levande. Och de sitter inne på en massa kunskap om hur de kan utvecklas tillsammans med den plats där de växer. Fria fröer som människan har växtförädlat fram från vilda växter besitter en bred växtgenetisk mångfald. Det vill säga: de har supermycket kunskap och information i sig. Det betyder att de kan anpassa sig till förändrade odlingsförhållanden (som kommer med klimatkrisen) och att växtens visdom liksom sköter utvecklingen över tid. Det är skillnad mot de moderna sorterna som är framtagna av företag. Då har man istället korsat två hårt inavlade föräldrasorter, med olika distinkta karaktärsdrag – t ex en speciell färg eller storlek, som man vill blanda till en tredje sort. Det är en strikt kontrollerad korsning, och resultatet blir första generationens hybrid. Då står det F1 på fröpåsen. Om du tar frön från en F1-hybrid uppstår en andra generation av hybriden och i den F2:an hamnar föräldragenerna bara hej vilt och hur som helst. Man kan inte veta i förväg vilka egenskaper växten får. De kan alltså inte utvecklas med en plats över tid och man kan inte ta egna fröer av dem för att få samma planta nästa år, utan de måste framställas av företag och säljas varje år. Under 1900-talet förlorade vi 75 procent av den växtgenetiska mångfalden på våra fält, när äldre lokala sorter ersättes med moderna. Jag undviker F1-fröer och det tycker jag ni också ska göra.
3. PASSAR DE ATT ODLA HÄR? Istället för moderna trendsorter som är billigt producerade under knepiga arbetsförhållanden kan man välja: Kulturarvssorter! Alltså riktigt gamla sorter som odlats länge. Man brukar säga att en kulturarvssort är en sort frö som odlats i varje fall innan 1950. Det finns några fröfirmor som håller liv i de gamla kulturarvssorterna, luska reda på dem och köp fröerna därifrån. Och så finns det massor av spännande historier att nörda ner sig i om vilka ärtor, kålrötter och betor som odlats länge i närheten av just ens egen lilla täppa. I boken ”Klint Karins kålrot och Kurt Jönssons bondböna” kan man läsa om mer om detta. Då kan man likt en frödetektiv leta rätt på lokala fröer och stoppa ner dem i jorden hos sig själv. Eller ge bort, i julklapp. Kanske bondbönan ’Solberga’ till någon som håller hus i Bohuslän? Som en av Linnés lärljungar tyckte var den yppersta av bondbönor. Eller kålroten ’Vintjärn’ till någon i Dalarna? Förresten är den så god att den borde man lägga i allas julpaket.

Och vad ska man odla? Har du några favoriter?
– Jag tycker man ska odla det man gillar att äta. Jag är väldigt förtjust i kål, så det odlar jag. Och tomater på friland tycker jag är kul. I år har jag varit extra förtjust i att odla stjälkselleri, libbsticka och kryddtagetes för det ger sådana otroliga smaker till det mesta. Och gula morötter till min yngsta unge.

I din bok ”Till växten” granskar du maten som vi äter – allt från hur den marknadsförs, vad den innehåller i form av bekämpningsmedel  till under vilka förhållanden den framställs. Vad är det viktigaste för oss som äter mat (eh, alla) att veta kring maten vi äter?
– Att vi har en relation till allt vi äter. Varenda matbit vi stoppar i munnen. Att allting helt enkelt är sammankopplat, och vi med det. Även om det storskaliga matindustrikomplexet gör allt för att anonymisera maten som hamnar på våra tallrikar, så finns relationen där. Går vi till butiken och plockar upp en ask med jordgubbar i januari för att köpa, då ska vi veta att det går en tunn tråd från vår hand till de marockanska kvinnor som jobbar på jordgubbsplantagen i södra Spanien. Och de tvingas utstå hot, trakasserier, sexuella övergrepp och luras på sina löner, för att vi ska ha prisvärda jordgubbar mitt i vintern.

Varför är det viktigt att odla? Och varför är det viktigt att odla just nu?
– Jag upplever att jag inte riktigt fattade hela grejen med vad det innebär att vara människa innan jag lärde mig odla. Jag levde så frånkopplad det andra i naturen och mötte bara naturen i form av varor. Om någon känner igen sig i det är odling ett perfekt som resa ut ur det tillståndet. Att odla vår mat är en central del av att vara människa. Och jag tror att förståelsen för hur mat blir till gör en mer ödmjuk och tacksam, kanske slösar man mindre med det man får? Det är också viktigt ur ett längre perspektiv att hålla liv i det gröna kulturarvet, och se till att framtida generationer kan odla mat. Och då är de gamla frösorterna toppen. Därtill är det också himla gott!

För den som aldrig har odlat förut, var ska man börja?
–  Börja med ett frö bara. Stoppa ner det i jorden och ge det förutsättningarna att göra sin grej. Värme, fukt och ljus är ofta allt som behövs. Sen sköter växten det mesta av jobbet själv. Förunderligt och smidigt på samma gång.