Män om klimatet "Vi är oroliga, men mindre förändringsbenägna än kvinnor."

Hur ser ditt eget engagemang ut?
Jag ser mig som klimataktivist och med det menar jag att jag lägger mycket tid och engagemang i Rebellpapporna och i den ideella klimatföreningen, ”Föreningen Framtiden Sol” som ger konkret stöd till fossilfri energiproduktion samt ger ut nyhetsbrev om klimatet varje månad. Jag stödjer också Klimatklubben och bl.a. Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Rebellmammorna.

Hur tycker du att samtalen har varit?
Jag är överväldigad av responsen och viljan att prata om denna existentiellt svåra frågan. Framförallt den öppenhet de här männen visade under samtalen. Vi pratade mycket om hur ovana och otränade vi män är på att prata om känslor som t.ex. vår egen oro och vad som händer när samtalen blir ”grabbiga”.

Hur hittade du männen som du intervjuade?
Målgruppen var ”klimatintresserade män som känner oro och har lågt eget aktivt engagemang i klimatfrågan”. Jag undvek män jag hade någon egen direkt kontakt eller relation till och bad vänner, bekanta och andra Rebellpappor om att få intervjua deras barn, vänner, arbetskamrater och/eller andra män som stämde in i målgruppsbeskrivningen. Det blev en väldigt bra mix av åldrar och yrken.

Var det svårt att få män att ställa upp i intervjuerna?
Nej, målgruppen var ju klimatintresserade män och innan samtalsintervjun fick de ett mejl från mig där jag presenterade studien, uppdragsgivaren, hur det skulle gå till och hur jag skulle hantera konfidentialitet. Nästan alla jag kontaktade sa ja till en samtalsintervju.

Var det något i intervjuerna som överraskade dig?
Ja, jag var nog inte riktigt på det klara med hur starkt manliga normer påverkar oss män. Det blev uppenbart och förtydligat under intervjuerna. Jag upptäckte också till min förvåning hur mycket jag själv är påverkad, jag som anser mig vara en feministisk, modern och jämlik man.

Det fanns ett stråk av uppgivenhet hos en del av männen som berörde mig starkt, samtidigt som många uttryckte en vilja att göra något men var vilsna i svaret på frågan ”Vad?”.

Vad tror du att det krävs för att få till en förändring?
Jag är helt övertygad om att vi tydligare måste visa våra politiska företrädare att vi har förstått att klimatkrisen är verklig och att den pågår här och nu. För att sätta tryck och press på politiken behöver vi visa att vi är många. Klimatklubben driver 89%-kampanjen på ett inspirerande och fantastiskt sätt. För att öka trovärdigheten att 89% av jordens befolkning vill ha skarpare klimatpolitik behöver det få flera konkreta uttryck.

I april planeras en stor demonstration i Stockholm med rubriken ”Klimatval 2026”. Jag är överväldigad och glatt överraskad över att se hur många organisationer som ställer sig bakom demonstrationen. I dagsläget är det nära 40 organisationer med allt från PRO, Naturskyddsföreningen, Gretas Gamlingar, Rebellpappor/-mammor, Svenska kyrkan m.fl. Vi är många, vi behöver samarbeta, undvika polarisering i höger-vänster och konkret uttrycka vår vilja och våra krav i årets val samt genom stora demonstrationer och andra manifestationer. Hela den breda och mångfacetterade klimatrörelsen behöver samlas. Då kan politiken inte blunda och då kan vi på demokratisk grund förändra och skapa en hållbar framtid.